GPS (Global Positioning System) uppfanns inte av en enskild person utan var resultatet av flera forskares och ingenjörers arbete under flera decennier. Huvudpersonerna bakom GPS-tekniken inkluderar Roger Easton, Ivan Getting och Bradford Parkinson, men även matematikern Gladys West spelade en avgörande roll genom sitt arbete med jordens geodetiska modell. Det var den amerikanska militären som initierade och utvecklade systemet under kalla kriget innan det blev tillgängligt för civilt bruk på 1980-talet..
Roger Easton och de första stegen
Roger Easton anses ofta som en av de främsta personerna bakom GPS-teknologin. Som forskare vid Naval Research Laboratory (NRL) utvecklade han på 1950-talet ett system kallat TIMATION (Time Navigation), vilket blev en grundläggande komponent i det som senare skulle bli GPS. Eastons arbete fokuserade på att använda exakta atomur i satelliter för att synkronisera tidssignaler, vilket är en central funktion i dagens GPS-system.
Eastons förslag valdes av Eisenhower-administrationen för vidareutveckling, vilket gav honom en särskild plats i GPS-historien. Hans bidrag till tekniken erkändes officiellt 2004 när han tilldelades National Medal of Technology and Innovation för sitt arbete med att utveckla satellitpositioneringssystem.
Gladys Wests matematiska genombrott
Gladys West, en afroamerikansk matematiker, gjorde avgörande bidrag till GPS-tekniken genom sitt arbete vid Naval Surface Warfare Center. Under 1970- och 1980-talen utvecklade hon en exakt matematisk modell av jordens form, en så kallad geodetisk modell, som blev grundläggande för GPS-systemets precision.
West använde en IBM-dator för att analysera data från satelliter och beräkna variationer i jordens yta. Hennes arbete med att bestämma jordens exakta form var avgörande för att GPS-mottagare skulle kunna beräkna positioner med hög precision. Trots att hennes bidrag länge var förbisett i historieböckerna, har West på senare år fått erkännande som en av nyckelpersonerna bakom GPS-teknologin.
William Guier och George Weiffenbach – Dopplereffektens pionjärer
En viktig byggsten i utvecklingen av GPS kom från William Guier och George Weiffenbach vid Johns Hopkins Applied Physics Laboratory. Efter Sovjetunionens uppskjutning av Sputnik 1957 upptäckte de att man kunde använda Dopplereffekten för att spåra satelliter.
Genom att mäta frekvensförändringarna i satellitens radiosignaler kunde de bestämma satellitens position och hastighet. Denna insikt ledde till utvecklingen av Transit-systemet, en föregångare till GPS som användes av den amerikanska flottan. Deras arbete visade att det var möjligt att använda satelliter för navigationsändamål och lade grunden för framtida satellitbaserade navigationssystem.
Bradford Parkinson och Ivan Getting – GPS-systemets arkitekter
Bradford Parkinson, en överste i det amerikanska flygvapnet, ledde det team som utvecklade och implementerade det moderna GPS-systemet på 1970-talet. Han anses ofta som ”GPS-fadern” och var projektledare för NAVSTAR GPS-programmet från 1972.
Ivan Getting, grundare av The Aerospace Corporation, bidrog med konceptet för ett system av satelliter som kontinuerligt skulle sända sina positioner, vilket skulle göra det möjligt för mottagare att beräkna sin exakta position på jorden. Getting föreslog redan på 1950-talet idén om ett satellitbaserat navigationssystem och arbetade sedan för att förverkliga denna vision.
Från militärt verktyg till vardagsteknik
GPS-systemet utvecklades ursprungligen för militära ändamål av USA:s försvarsdepartement under kalla kriget. Den första GPS-satelliten sköts upp 1978, och det fullständiga systemet med 24 satelliter blev operativt 1993.
Efter att ett koreanskt passagerarflygplan sköts ned 1983 efter att ha hamnat på villovägar över sovjetiskt territorium, beslutade president Ronald Reagan att GPS skulle göras tillgängligt för civilt bruk. Detta beslut förändrade hur vi navigerar i vardagen. Idag är GPS en integrerad del av allt från smartphones och bilar till jordbruk och räddningstjänst, och systemet fortsätter att utvecklas med nya satelliter och förbättrad precision.