Pennan uppfanns inte av en enskild person utan utvecklades gradvis genom historien med bidrag från flera uppfinnare. De första pennorna i form av fågelfjädrar började användas av romarna redan under 300-talet e.Kr., medan den moderna blyertspennan tillskrivs Nicolas-Jacques Conté som fick patent på sin uppfinning 1795.
Kulspetspennan, som många använder idag, utvecklades av de ungerska bröderna László och Georg Bíró på 1930-talet.
Fågelfjäderpennans tidiga historia
Romarna var pionjärer inom skrivkonsten när de började använda fågelfjädrar som pennor under 300-talet e.Kr. Dessa fjäderpennor dominerade den europeiska skrivkonsten i över ett millennium. Tillverkningen var en noggrann process där fjädern först rengjordes i het sand och sedan härdades i syra. Därefter skars den till för att skapa en spets som kunde doppas i bläck.
Fjäderpennor var funktionella men hade sina begränsningar. De behövde ständigt doppas i bläck och spetsen slöades snabbt, vilket krävde regelbunden omskärning. Trots detta förblev de standardverktyget för skrivande fram till 1800-talet när stålpennor började ta över.
Nicolas-Jacques Conté och blyertspennan
Den moderna blyertspennan som vi känner den idag kan tillskrivas den franske konstnären och uppfinnaren Nicolas-Jacques Conté. Under 1790-talet utvecklade han en revolutionerande metod för att tillverka blyertsstift genom att blanda grafit med lera. Denna blandning pressades sedan till tunna stänger som hettades upp.
Contés innovation, som patenterades 1795, möjliggjorde tillverkning av blyertsstift med olika hårdhetsgrader genom att variera proportionerna av grafit och lera. Ju mer lera, desto hårdare blev stiftet. Denna uppfinning lade grunden för den moderna blyertspennan och tillverkningsmetoden används fortfarande idag, mer än 200 år senare.
Stålpennans framväxt
Under 1700-talet började man experimentera med pennor tillverkade av stål, vilket markerade ett viktigt steg i pennans utveckling. En betydande förbättring kom 1808 när Bryan Donkin introducerade en skåra i stålpennan som förbättrade bläckflödet avsevärt.
Stålpennor blev kommersiellt tillgängliga under 1820-talet och erbjöd flera fördelar jämfört med fjäderpennor. De var mer hållbara och behövde inte ständigt skäras om. Detta ledde till att stålpennor gradvis ersatte fjäderpennor som det dominerande skrivverktyget i Europa och Nordamerika under 1800-talet.
Reservoarpennan och Petrache Poenaru
Ett betydande framsteg i pennans historia var uppfinningen av reservoarpennan, som löste problemet med ständig dopning i bläck. Den rumänske uppfinnaren Petrache Poenaru patenterade den första reservoarpennan i Frankrike 1827.
Poenarus innovation bestod av en behållare inbyggd i pennskaftet som lagrade bläck. Detta möjliggjorde längre skrivperioder utan avbrott för att fylla på bläck. Reservoarpennan representerade ett viktigt steg mot moderna pennor och banade väg för senare innovationer som kulspetspennan.
Bröderna Bíró och den moderna kulspetspennan
Den mest revolutionerande utvecklingen i pennans moderna historia kom från de ungerska bröderna László och Georg Bíró. På 1930-talet utvecklade de en kulspetspenna som använde snabbtorkande bläck, inspirerat av bläcket som användes i tidningspressar.
Deras design använde en liten roterande kula i spetsen som applicerade bläck på papperet när pennan drogs över ytan. Denna uppfinning löste många problem med tidigare pennor, inklusive läckage och ojämnt bläckflöde. Kulspetspennan blev enormt populär efter andra världskriget, särskilt när företaget Bic började massproducera dem på 1960-talet med sin berömda slogan ”Writes the first time, every time!”.