Alexander Fleming uppfann antibiotika när han 1928 upptäckte penicillinet, den första antibiotiska substansen som kom att användas medicinskt. Denna skotska bakteriolog och immunolog gjorde sin upptäckt av en slump vid St Mary’s Hospital i London, vilket ledde till en av medicinhistoriens mest betydelsefulla genombrott.
Upptäckten av penicillin
Den avgörande upptäckten skedde när Fleming återvände till sitt laboratorium efter en semester. Han hade lämnat några odlingar med stafylokockbakterier på sitt skrivbord, och när han kom tillbaka märkte han att en mögelsvamp hade kontaminerat en av odlingarna. Det anmärkningsvärda var att bakterierna runt mögelsvampen hade dött. Denna mögelsvamp identifierades som Penicillium notatum (numera känd som Penicillium chrysogenum).
Fleming insåg genast betydelsen av sin observation. Han isolerade mögelsvampen och odlade den i en ren kultur. Genom fortsatta experiment kunde han visa att mögelsvampen producerade en substans som dödade många sjukdomsalstrande bakterier. Han kallade denna substans för penicillin efter mögelsvampens namn.
Alexander Flemings bakgrund
Fleming föddes den 6 augusti 1881 på gården Lochfield nära Darvel i East Ayrshire, Skottland. Hans väg till medicinsk forskning började när han studerade medicin vid St Mary’s Hospital Medical School i London, där han tog examen 1906.
Under första världskriget tjänstgjorde Fleming som militärläkare i Royal Army Medical Corps. Där bevittnade han många soldater dö av infekterade sår, vilket stärkte hans övertygelse om behovet av effektiva behandlingar mot bakteriella infektioner. Efter kriget återvände han till St Mary’s Hospital där han fortsatte sin forskning om bakterier och undervisade i bakteriologi.
Från upptäckt till medicinskt genombrott
Trots att Fleming publicerade sina rön om penicillin redan 1929, dröjde det innan upptäckten kunde omsättas i praktisk medicinsk användning. Det stora problemet var att isolera och producera penicillin i tillräckliga mängder för kliniskt bruk.
Det avgörande genombrottet kom i början av 1940-talet när Ernst Chain och Howard Florey, två forskare vid Oxfords universitet, utvecklade en metod för att rena och massproducera penicillin. Deras arbete möjliggjorde att penicillin kunde användas för att behandla infektioner hos människor. För sina insatser i upptäckten och utvecklingen av penicillin tilldelades Fleming, Chain och Florey gemensamt Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1945.
Antibiotikas betydelse och Flemings arv
Penicillin revolutionerade behandlingen av bakteriella infektioner och har räddat miljontals liv sedan det började användas. Före antibiotikans tid kunde även relativt enkla infektioner leda till döden. Upptäckten av penicillin öppnade dörren för utvecklingen av många andra antibiotika som tillsammans har förändrat den moderna medicinen.
Fleming var dock framsynt nog att tidigt varna för risken att bakterier kunde utveckla resistens mot penicillin om det användes felaktigt eller i otillräckliga doser. Denna varning har visat sig vara profetisk, då antibiotikaresistens idag är ett växande globalt hälsoproblem. Fleming fortsatte sitt arbete vid St Mary’s Hospital fram till sin pensionering. Han avled den 11 mars 1955 i London, men hans arv lever vidare genom den livsavgörande medicin han upptäckte.