Frågan om vem som uppfann kameran har inget enkelt svar eftersom kameran utvecklades stegvis av flera uppfinnare. Den första fungerande kameran som kunde skapa permanenta bilder uppfanns av fransmannen Joseph Nicéphore Niépce på 1820-talet.
Han lyckades ta det första bevarade fotografiet omkring 1826, men flera personer bidrog till kamerans utveckling både före och efter honom.
Camera obscura – kamerans föregångare
Långt innan den moderna kameran uppfanns använde människor principen bakom camera obscura. Denna teknik, vars grundprincip var känd redan under antiken, bygger på att ljus passerar genom ett litet hål in i ett mörkt rum eller låda och projicerar en upp-och-ned-vänd bild på motsatta väggen.
Camera obscura användes främst av konstnärer som ett verktyg för att skapa perspektivriktiga teckningar och målningar. Den kunde dock inte bevara bilderna permanent utan fungerade endast som ett optiskt hjälpmedel för att avbilda verkligheten.
Joseph Nicéphore Niépce – den första fotografiska bilden
Joseph Nicéphore Niépce anses vara den som tog det första permanenta fotografiet omkring 1826. Efter många års experiment lyckades han skapa en metod kallad heliografi, där han använde en tennplåt belagd med bitumen (en typ av asfalt) som härdades när den utsattes för ljus.
Niépces första bevarade fotografi visar utsikten från hans fönster i den franska byn Le Gras. Exponeringen tog hela åtta timmar, vilket resulterade i en något oskarp bild. Trots detta representerade bilden ett enormt genombrott – för första gången kunde människan permanent fånga en bild av verkligheten utan att behöva teckna eller måla den.
Louis Daguerre och daguerreotypin
Niépce inledde 1829 ett samarbete med Louis Jacques Mandé Daguerre för att förbättra den fotografiska processen. Efter Niépces död 1833 fortsatte Daguerre arbetet och utvecklade en egen metod som blev känd som daguerreotypin.
Daguerre presenterade sin uppfinning för Franska vetenskapsakademien i augusti 1839. Daguerreotypin använde en kopparplåt belagd med silver som exponerades för ljus och sedan behandlades med kvicksilverånga. Metoden var revolutionerande eftersom den drastiskt minskade exponeringstiden till bara några minuter och producerade mycket detaljrika bilder. Daguerreotypin blev den första kommersiellt framgångsrika fotografiska metoden och spred sig snabbt över världen.
William Henry Fox Talbot och kalotypin
Parallellt med Daguerre arbetade engelsmannen William Henry Fox Talbot med en annan fotografisk metod. År 1840 presenterade han kalotypin (även kallad talbotypin), som använde papper behandlat med silversalter.
Det revolutionerande med Talbots metod var att den skapade ett negativ, från vilket man kunde framställa flera positiva kopior. Detta var en avgörande förbättring jämfört med daguerreotypin, som endast producerade en unik bild. Talbots uppfinning lade grunden för den moderna fotografiska processen med negativ och positiv som användes i över 150 år innan digitalfotografering blev dominerande.
Den moderna kamerans utveckling
Från dessa tidiga uppfinningar har kameran genomgått en enorm utveckling. George Eastman revolutionerade fotografin på 1880-talet genom att introducera rullfilm och Kodak-kameran, vilket gjorde fotografering tillgänglig för allmänheten.
Under 1900-talet förfinades kameratekniken kontinuerligt med bättre linser, slutare och filmer. Den digitala revolutionen inleddes på allvar när George Smith och William Boyle uppfann CCD-sensorn (Charge-Coupled Device) på 1960-talet, vilket lade grunden för digital fotografering. Idag har de flesta människor tillgång till avancerade kameror i sina smartphones, något som Niépce, Daguerre och Talbot knappast kunde ha föreställt sig när de lade grunden för fotografikonsten.