Pacemakern uppfanns av den svenske läkaren och ingenjören Rune Elmqvist år 1958. Denna banbrytande medicinska innovation utvecklades i Sverige och blev världens första implanterbara pacemaker. Elmqvist samarbetade med kirurgen Åke Senning vid Karolinska Institutet för att genomföra den första implantationen på patienten Arne Larsson den 8 oktober 1958..
Den första implanterbara pacemakern
Rune Elmqvist var både läkare och ingenjör, vilket gav honom unika förutsättningar att utveckla denna livräddande uppfinning. Han konstruerade en pacemaker som var stor som en tändsticksask med hjälp av kiseltransistorer och ett hållbart batteri. Den första versionen som implanterades i Arne Larsson fungerade endast i tre timmar, men Elmqvist hade förutseende nog förberett en reservenhet som opererades in dagen efter och fungerade i en vecka.
Arne Larsson led av Stokes-Adams syndrom, ett tillstånd som orsakade återkommande svimningar på grund av oregelbunden hjärtrytm. Före operationen var hans tillstånd livshotande. Larsson kom att använda totalt 26 olika pacemakers under sin livstid och överlevde faktiskt både uppfinnaren Elmqvist och kirurgen Senning.
Tidigare försök med pacemakers
Innan Elmqvists genombrott hade det gjorts andra försök att utveckla hjärtstimulatorer. Den amerikanske läkaren Paul Zoll utvecklade 1952 en extern pacemaker som använde elektroder placerade på patientens bröstkorg. Denna enhet var dock stor och otymplig, vilket begränsade patientens rörlighet.
Earl Bakken, en amerikansk ingenjör, skapade 1957 den första transistoriserade och batteridrivna pacemakern. Men även denna var extern och inte implanterbar. Det var först med Elmqvists innovation som patienter kunde få en pacemaker inopererad i kroppen, vilket dramatiskt förbättrade livskvaliteten för personer med hjärtrytmrubbningar.
Den svenska operationen som förändrade hjärtsjukvården
Den historiska operationen den 8 oktober 1958 utfördes av kirurgen Åke Senning vid Karolinska Institutet. Ingreppet var riskfyllt och banbrytande, särskilt med tanke på den tidens medicinska teknologi. Senning öppnade Arne Larssons bröstkorg och placerade elektroderna direkt på hjärtat, medan själva pacemakerenheten placerades under huden.
Trots att den första enheten slutade fungera efter bara några timmar, var operationen en milstolpe inom medicinsk historia. Den andra pacemakern som implanterades fungerade i en vecka, vilket bevisade att konceptet var genomförbart. Detta lade grunden för den fortsatta utvecklingen av implanterbara pacemakers som skulle komma att rädda miljontals liv världen över.
Pacemakerns utveckling och betydelse idag
Från Elmqvists första prototyp har pacemakern genomgått en enorm utveckling. Dagens pacemakers är avsevärt mindre, mer tillförlitliga och har längre batteritid. De moderna enheterna kan anpassa sig till patientens individuella behov och kan kommunicera trådlöst med sjukvårdspersonal för övervakning och justering.
I Sverige använder cirka 44 000 personer pacemaker, och globalt är siffran över tre miljoner. Operationen för att implantera en pacemaker har utvecklats till ett rutiningrepp som vanligtvis tar mindre än en timme och utförs med lokalbedövning. Den svenska uppfinningen har blivit en standardbehandling för många hjärtsjukdomar och fortsätter att rädda liv varje dag, mer än 65 år efter Rune Elmqvists banbrytande innovation.