Frågan om vem som uppfann motorn har inget enkelt svar eftersom motorns utveckling var en evolutionär process med flera viktiga bidrag från olika uppfinnare. Nicolaus August Otto anses ofta som den interna förbränningsmotorns fader genom sitt arbete med den första fungerande fyrtaktsmotorn 1876, men flera andra uppfinnare bidrog med avgörande innovationer både före och efter honom.
Tidiga pionjärer inom motortekniken
Redan 1854 patenterade de italienska uppfinnarna Eugenio Barsanti och Felice Matteucci en funktionell intern förbränningsmotor i London. Deras konstruktion innehöll flera av de grundläggande principer som senare skulle vidareutvecklas av andra. Trots att patentet registrerades officiellt först 1872, var deras arbete banbrytande och föregick många av de mer kända motoruppfinningarna.
Den franska ingenjören Alphonse Beau de Rochas utvecklade och patenterade 1862 principen för fyrtaktsmotorn, vilket lade den teoretiska grunden för mycket av den senare motorutvecklingen. Hans arbete var avgörande men fick inte samma praktiska genomslag som senare uppfinnares konstruktioner.
Nicolaus August Otto och Ottomotorn
Nicolaus August Otto, en tysk uppfinnare, skapade 1876 den första praktiskt fungerande interna förbränningsmotorn med en cylinder och kolv. Denna motor, som blev känd som Ottomotorn, arbetade enligt fyrtaktsprincipen: insugning, kompression, förbränning och avgasning. Otto patenterade sin uppfinning 1877, och den blev snabbt en kommersiell framgång.
Ottomotorn representerade ett stort genombrott eftersom den var mer effektiv och pålitlig än tidigare konstruktioner. Den blev grunden för de flesta bensinmotorer som används än idag och etablerade Otto som en central figur i motorns historia, även om han byggde vidare på tidigare uppfinnares arbete.
Daimler, Maybach och motorns vidareutveckling
Gottlieb Daimler och Wilhelm Maybach, som tidigare arbetat med Otto, tog motortekniken till nästa nivå genom att utveckla mindre och mer effektiva motorer. År 1885 monterade Daimler en motor på en cykel och skapade därmed världens första motorcykel. Detta var ett viktigt steg i motorns utveckling från stationära enheter till transportmedel.
Daimler och Maybach fortsatte experimenteringen genom att montera en motor på en hästdroska, vilket resulterade i ett av de första fyrhjuliga motorfordonen. Deras arbete var avgörande för att göra motorn praktiskt användbar i transportsammanhang och banade väg för den moderna bilens utveckling.
Carl Benz och den första praktiska bilen
Carl Benz, ytterligare en tysk ingenjör, konstruerade och patenterade 1886 den första praktiska bensindrivna bilen, känd som Benz Patent-Motorwagen. Detta trehjuliga fordon drevs av en liten fyrtaktsmotor och anses allmänt som den första moderna bilen.
Benz hustru Bertha spelade en viktig roll i att demonstrera bilens potential genom sin berömda långfärd 1888, då hon körde cirka 106 kilometer från Mannheim till Pforzheim. Denna resa hjälpte till att övertyga allmänheten om motorfordonens praktiska användbarhet och bidrog till att säkra bilens framtid som transportmedel.
Motorns uppfinning var således resultatet av många personers arbete under 1800-talet, där varje uppfinnare byggde vidare på tidigare innovationer för att gradvis utveckla den teknik som skulle revolutionera transport och industri världen över.