Frågan om vem som uppfann elen har inget enkelt svar eftersom elektricitet är ett naturfenomen som alltid har existerat. Ingen enskild person ”uppfann” elektricitet, utan flera vetenskapsmän bidrog till att upptäcka, förstå och tämja den. De tidigaste observationerna av elektricitet gjordes av den grekiske filosofen Thales från Miletos som märkte att bärnsten kunde dra till sig lätta föremål efter att ha gnuggats mot päls – en tidig iakttagelse av statisk elektricitet..
De tidiga upptäckterna av elektricitet
Elektricitet som fenomen började studeras systematiskt först på 1600-talet. William Gilbert, en engelsk vetenskapsman, publicerade år 1600 sitt verk ”De Magnete” där han beskrev sina experiment med elektricitet och magnetism. Gilbert var den som myntade termen ”elektrisk”, härledd från det grekiska ordet för bärnsten, ”elektron”. Hans arbete lade grunden för framtida studier inom området.
Under 1700-talet gjorde Benjamin Franklin betydande framsteg i förståelsen av elektricitet. Hans berömda experiment med en drake under en åskstorm visade att blixtar är en form av elektricitet. Franklin introducerade även begreppen ”positiv” och ”negativ” laddning, vilket gav vetenskapen ett språk för att beskriva elektriska fenomen.
Genombrottet – den första batteriet
Det verkliga genombrottet för praktisk användning av elektricitet kom år 1800 när Alessandro Volta uppfann det första kemiska batteriet, känt som Voltas stapel. Detta var den första enheten som kunde producera en stadig elektrisk ström, vilket revolutionerade forskningen och öppnade dörren för många nya experiment och tillämpningar.
Michael Faraday byggde vidare på dessa upptäckter och upptäckte elektromagnetisk induktion år 1831. Han visade att en elektrisk ström kunde genereras genom att röra en magnet genom en spole av tråd. Denna upptäckt lade grunden för utvecklingen av elektriska generatorer och transformatorer som är grundläggande för modern elproduktion.
Elektricitetens industrialisering
Thomas Edison spelade en avgörande roll i att göra elektricitet praktiskt användbar för allmänheten. År 1879 utvecklade han en fungerande glödlampa som kunde lysa i många timmar, och 1882 byggde han den första kommersiella kraftstationen på Pearl Street i New York. Detta markerade början på elektrifieringen av städer och hem.
Samtidigt arbetade Nikola Tesla med utvecklingen av växelström (AC), som visade sig vara mer effektiv för att överföra elektricitet över långa avstånd jämfört med Edisons likström (DC). Teslas AC-system blev så småningom standarden för kraftöverföring världen över, vilket möjliggjorde storskalig elektrifiering av samhället.
Elektriciteten kommer till Sverige
I Sverige började elektriciteten användas praktiskt under senare delen av 1800-talet. Den första kommersiella kraftstationen byggdes i Göteborg år 1884, och elektrifieringen av svenska städer tog fart under de följande decennierna.
Vattenkraft har spelat en central roll i Sveriges elsystem ända sedan början. Landets rika tillgång på vattendrag gjorde det möjligt att bygga ut vattenkraftverk som kunde producera stora mängder elektricitet. Idag står vattenkraft tillsammans med kärnkraft och förnybara energikällor för Sveriges elproduktion, som är en av de mest koldioxidsnåla i världen.